Open Innovation del 2 – nytta eller bara nöje?

Att nu Open Innovation, eller öppna innovationssystem, är ett sätt att knyta starkare relationer, få tillgång till det bästa tänkandet samt att snabbt sprida idéer och trender genom ambassadörer är på frammarsch kommer kanske inte som en nyhet.

I förra spaningen kunde vi läsa om Google, Apple och Nintendo öppna innovationssystem där massans visdom lyfter bolagen till nya nivåer, samtidigt som banden och tjänstegränssnittet stärks mellan företag, kund och leverantör i vad som idag kommit att kallas för Service Value Web.

Men alla mynt har två sidor, kanske även Open Innovation. Låt oss ställa frågor kring kostnaderna, nyttan, tidsbristen samt risken över att förlora sin marknadsposition.

Även om fördelarna med Open Innovation kan tyckas vara många är de indirekta kostnaderna ofta höga. Exempelvis kostnader för att hantera den operationella delen av en verksamhet där flexibilitet, insyn och samordning måste hanteras på en ny nivå.

Även immateriella rättigheter (IP) är en nöt att knäcka och det finns redan idag flera pågående tvister om vem som har upphovsrätt till vad. Även om det aldrig blir tvister lägger de flesta företag som arbetat med Open Innovation mycket pengar på att skydda sig preventivt, vilket också är en indirekt kostnad.

Detta gör att många, för att hantera problematiken med påverkan på den inre effektiviteten, är noga med att välja vilka delar man håller kvar internt och vilka delar som kan generera strategiska fördelar av att öppnas upp. På så sätt kan man kalkylera för vinster större än kostnadsökningen.

Ett intressant exempel är hur Lego utvecklade sina leksaksrobotar Mindstorms, där användare över världen började hacka sig in i operativsystemet för att förbättra robotarnas operativsystem.

Första tanken Lego hade, enligt våra källor, var att undersöka om det fanns möjlighet att beivra detta intrång. Dock valde ledningen, vilket visat sig vara ett genidrag, att istället öppna upp och låta kunderna vara med och utveckla hela Mindstorm-systemet. Lego valde att inte lägga pengar på juridik utan i stället låta världen ta deras produkt till nästa nivå.

Även om det kvarstår frågor kring upphovsrätten, är det ett faktum att Lego gått från mossigt till hajp. Så länge Lego väljer att inte institutionalisera Mindstorm utan låter det vara en community kommer det sannolikt att fortsätta vara en succé. Det är vare sig juridiskt eller verksamhetseffektivitetsmässigt kostsamt utan tillför snarare värdet som lojalitetsskapande (=long tail, dvs mer värde av varje kund) och varumärkesbyggande (=ger bättra marginaler genom lägre priskänslighet).

Den andra frågan vi kan ställa oss är hur mycket av det som kommer fram genom Open Innovation faktiskt kommer till användning.

Ett exempel som tas upp i MIT Sloan Management Review handlar om ett ”scounting-team” i Silicon Valley, tillhörande ett europeiskt telekombolag, som noterade att de idéerna som huvudkontoret var intresserade av var de som skulle förbättra den befintliga utvecklingen; inte de radikala idéerna som teamet egentligen hade som syfte att hitta.

Man ska heller inte underskatta tidsåtgången för att arbeta med Open Innovation.

Företag som blivit framgångsrika har lagt ner åtskilliga mantimmar och stora investeringar i att bygga upp externa nätverk som ska kunna bidra till att deras företag når nya nivåer. Först nu börjar dessa fördelar bli synliga.

Det är endast ett fåtal idéer som ger hög avkastning och utmaningen är att identifiera dem.

Risk och portfoliohantering av innovationsprojekt har kommit i tiden som ett sätt att hantera att alla projekt inte faller väl ut, speciellt Open Innovations som kan ge fundamentala konkurrensfördelar men där risken är stor.

Ytterligare en intressant betraktelse är att det finns ett dualistiskt förhållande mellan lönsamhet och innovation som styrs av marknadens struktur.

På en marknad med perfekt konkurrens kan man vinna på fördelar med innovationer om de är tekniksprång (så kallade disruptive technologies). Tekniksprång kan som bekant vitalisera en hel bransch. Typiska exempel är Windows och Iphone.

Mindre evolutionära innovationer handlar oftast om att effektivisera eller förbättra en produkt eller tjänst. Resultatet är kortsiktiga fördelar som kan leda till långsiktigt lägre priser för kunderna, eftersom konkurrenter i sin tur svarar med lägre priser och egen utveckling.

Om det är ett oligopol – det vill säga ett fåtal aktörer som tävlar på marknaden och där det inte råder perfekt konkurrens – har innovationer en tendens att mycket snabbt imiteras av konkurrenter. Det leder inte sällan till en långsiktigt lägre lönsamhet då forsknings och utvecklingsbudgeterna bli astronomiskt höga.

Ett intressant exempel på ett oligopol i sammanhanget är mobiltelefonbranschen, som lider och ständigt krympande marginaler i kombination med ökande kostnader för R&D. Open Innovation skulle här driva på  problemet med imitation.

Med en öppen approach kommer idéer än snabbare flyttas mellan ”communities”, som i sin tur gör att kunskap, idéer och möjligheter än snabbare fångas upp av oligopolitiska spelare. Aktörer har nu inte bara har koll på varandra utan dansar även med varandras kunder i en enda stor square dance på innovationens loge.

Aspekterna ovan är inte omöjliga att komma runt; om man är medveten om dem och anpassar sin strategi och process därefter. Men det svåraste av allt är, som vanligt när det gäller innovationer, att komma runt problemet med att ha ett fungerande innovationsarbete som genomsyrar hela företaget.

Om inte den interna förståelsen finns kan försöket med att få extern innovation att fungera te sig näst intill omöjligt. De idéer som kommer fram kommer knappast bidra till någon större utveckling om de som ska förverkliga idéerna inte är med på tåget.

Maria Sporre är initiativtagare och ansvarig för Estate Europes CSR-satsning på ungt entreprenörskap och arbetar till vardags som HR-chef på Estate Europe (Årets företag 2010 i Stockholm).

Magnus Penker är en serieentreprenör, investerare och författare. Idag är Magnus verksam som Director på Bearing Consulting Ltd, en Londonbaserad managementkonsultfirma specialiserad på innovation av tjänster, produkter, affärsmodeller, orter och industrikluster i EMEA och Kina. Magnus är även en frekvent föreläsare på Dataföreningen Kompetens konferenser samt en av lärarna på kursen i Innovation Management i Praktiken.

Vi drivs av vår nyfikenhet på vad som får affärer att hända på riktigt. Och samlar värdefulla insikter utmed upptäcktsresan. På trendspaning.se är ambitionen att inspirera, ge näring, rapportera och uppmuntra det kanske viktigaste för Sveriges just nu – entreprenörskapet!

Kontakta oss gärna på maria@estateeurope.com och magnus@penker.se.

Ser du någon kommentar som du tycker är kränkande eller olaglig? Då kan du anmäla den här >>